Att man blir kränkt i sin religion sitter i länge. Jag har mycket tålamod med människors okunskap men jag behöver börja sätta gränser, sätta stop. Det känns också viktigt att ha ett muslimskt community så att man blir stärkt av människor som förstår och
som kan ge stöd i allt det svåra man går igenom. Men allra viktigast är att man har Gud vid sin sida och sin familj. Som häromdagen fick jag höra på att "ta av dig den där slöjan Gud älskar dig ändå". Vad ger den människan rätten att kränka? Hur
kommer det sig att det är så svårt för en hel del svenskar att respektera andras religion och kultur? Jag var tålmodig såklart, Gud har gett mig den gåvan. Men det är så otroligt tröttsamt. Jag bär slöjan med stolthet och när jag är där ute i samhället
så ser människor att jag är muslim.
Skriver från ett trådlöst tangentbord som jag fick hem idag, köpte en tidning och då fick jag ett tangentbord med på köpet. Inte super bra kvalite men det funkar, lite tröga tangenter men ändå helt ok. Super att ha med sig på resor tänker jag, jag
skriver ju en hel del. Ska strax sova. Dottern kom hem en sväng för att jag behövde skriva på papper för en klassresa hon ska på nästa vecka, så jag behöver vakna tidigt med henne imorgon.
Sov så gott alla läsare och inshallah hoppas ni alla ska ha en fin dag imorgon!
