InBetweenMoments

Hade någon slags panik känsla över att ännu en semesterdag passerat förbi. Dag 3 av 30 dagar. Vet inte riktigt vad det står för men om jag letar där inom mig så antar jag att jag är rätt slut igen. Igår plockade jag undan alla kläd och sak "högar" i lägenheten och det var en kraftansträngning. Pratade med mannen i telefon samtidigt som jag städade undan plus att jag har tvättat undan all smutsig tvätt, så jag har kommit "ikapp". Jag har inte gått utanför dörren förens idag. Har mest bara suttit på balkongen, druckit kaffe och tittat ut över bergen. Igår sov jag till klocka halv två på eftermiddagen och trots att jag sovit så var jag ändå helt slut i kroppen. Kroppen signalerar sedan ett tag tillbaks igen. Migrän, yrsel, tröttheten. Semestern är väl behövlig och välkommen, bara tråkigt att det ska handla om återhämtning från sjukdom varje gång jag har semester. Men alhamdulillah för allt, jag är tacksam till allt som Gud ger mig. Gud har gett mig det här arbetet, den här platsen och det här livet. I augusti får jag stöttning hos psykolog med min PTSD och depression. Al hamdulillah.