En trasig själ går inte att nå

Bloggen och dagböcker är något som varit en viktigt ventil för mig. Har man som mig ingen egen familj att vända sig till så behöver man ännu mer får ur sig det man bär på. Bärandet kan föda en enorm ensamhetskänsla och hopplöshet. Ensam är vi inte starka. Det är genom att dela som jag läker inifrån och ut. Just nu vill jag inte berätta mer än att det bara känns svårt just nu. En del människor som lider låter sin egen bitterhet och smärta gå ut över helt oskyldiga människor. De bara spyr sin galla över en och bryr sig inte alls om att de sårar eller kränker. En del är inte helt redo för att släppa in människor på grund av sin egna trasighet. Livet är inte så enkelt alltid att bara välja bort heller ibland kanske man måste tålmodigt stå kvar.
 
 
Visa fler inlägg