Blandad kompott av självhat och kärlek

Igår tog det mig två timmar att ta mig utanför dörren. Tjockångest. Att inte duga ångest. Bytte kläder minst tre gånger om. Tog mig till Hagabadet idag. Mannen var så snäll och körde mig dit. Annars hade jag säkert varit hemma hela dagen och tyckt illa om mig själv. Vilat flera timmar här. Ätit min sallad och läst min nya pocketbok. Den får verkligen alla hjärnceller att vila ☺️

Tänkt på förnekelse, ett minne dök upp. När jag satt hos Lotta, kuratorn, då när jag var sådär 21-22 år. Jag sa att "jag förstår inget av varför det är som det är med min familj". Där satt jag och förnekade alltihop, tryckte undan allt som varit. Jag visste där och då att jag inte kunde förneka längre. Jag gick därifrån med den vetskapen och kom inte tillbaks förens ett år senare. Då kom allt över mig. Alla minnen och det fanns som inget stop. Jag berättade det jag klarade av att berätta. Men fortfarande undvek jag det som gjorde för ont och än idag gör jag så. Vissa minnen måste stängas av för att orka med livet. Som det där ljudet som får mig att må illa och som väcker den där känslan av att vilja krypa ur sin egna kropp. Finns massor av sådana minnen, det är 10 års överlevnad som knackar på dörren emellanåt. 

(null)


Kanske...

Om jag orkar ska jag ta mig iväg till Hagabadet. Det var längesedan jag var där nu. Bästa stället för återhämtning. En plats att bara vara på och andas. Jobbar kväll imorgon så jag borde passa på och ta med mig körkortsboken. Blir ju inget körkort om jag inte pluggar på. Somnar bara jag ser teoriboken 😂😂😂
 
Hagabadet näring för själen
 
(null)
 

lite nytt

Gjort om bloggen och lagt till mina favoritfoton i header. Foton som betyder mycket för mig. Landet hos Carin som betyder lugn och återhämtning. Så många gånger som jag åkt dit med T för att bara vara, det har betytt mycket för mig och för dottern. Dock önskade jag att jag kunde hitta tillbaks till det där lugnet i vardagen som jag hade förr och inte bara hitta till det på semestern. Å andra sidan ska man väl inte vara för hård mot sig själv heller eftersom livet tuffar på med alla måsten och fler måsten med barn och nytt jobb. Känns dock som man knappt kan andas ibland.
 
Jag har haft svåra ångestattacker den senaste tiden. Ångest kan jag få när något är fel i livet och jag kan även få det när positiva ändringar sker sådant där som är normalt som jag inte är riktigt van vid...som att sätta gränser till exempel. Det har jag gjort i en vänskapsrelation. Jag gjorde ett avslut då jag upptäckte något som inte var bra för mig. Plus att jag fått lite mer att ta tag i på jobbet vilket också sätter lite mer press på mig. Dock älskar jag pedagogarbetet. Men just nu så längtar jag bara efter att få lite semester vilket sker i slutet av juli, "bara" en månad kvar.
 
Idag ska vi iväg och rensa mannens lägenhet då han ska hyra ut den i 1 år. Vi har ju varit tilllsammans varenda dag sedan vi träffades i 10 månader och ganska onödigt att betala för två lägenheter. Vi har bestämt oss för att satsa på vår relation, det känns så bra. Detta är mannen jag ska vara med och leva med för resten av mitt liv ❤kan inte se mig själv en enda dag utan honom. Mitt hem är hans hem och nu blir det vårat hem 💞
 
 
Visa fler inlägg