16-01-2021
Dottern sover fortfarande och jag vaknade väldigt tidigt som alltid när jag är ledig, pigg redan vid halv åtta på morgonen. Jag har sovit rätt bra i natt ändå och trots att jag vaknar lite då och då på grund av artros smärtan. Är rätt van vid att vara trött rätt ofta och utmattad emellanåt. Det är så det ser ut och jag hoppas att jag kan få må bättre längre fram. Jag väntar fortfarande på samtalshjälp från psykiatrin för att behandla PTSDn och de har även fysioterapi där på plats. Antar att kön är lång och att jag kommer få vänta. Ser inte framemot den traumabehandling jag ska göra med att gå igenom det jag varit med om. Men om det ska hjälpa mig summarum med helheten så är jag villig att bege mig på den resan. Vaknade förra natten av mardröm och hade panikångest. Smsade mannen ifall han var vaken men han låg och sov. Men till slut klarade jag av att gå upp ur sängen och ut ur sovrummet.
Det är så mycket som snurrar i mitt huvud och en inre stress som pyr runt. Stress över artrosen och knäna, stressen över vad jag behöver göra i det dagliga livet och dåliga samvete över det jag inte mäktar med. Alla känslor som kommer ut PTSD och jag kan säga att kontakten med mamma skapar ytterligare negativa känslor för mig att hantera. Kontakten är verkligen både på gott och ont. Jag kan bli så jävla arg och må så illa när hon nämner min styvfars namn. Mår illa över att hon faktiskt fortfarande har kontakt med en pedofil som skadat henne egna barn. Att jag ens ska behöva lyssna på det! Jag kräks på det. Jag skulle vilja skriva en hel bok om vad han gjort 365 dagar gånger 10 år mot mig och gud vet vad han gjort mot andra barn. Jag är så stolt över mig själv över att jag faktiskt anmälde honom. Det han gjorde mot mig var inte ok och det var inte mitt fel. Det måste jag alltid säga till mig själv för små barn tar på sig skam och skuld som inte hör hemma hos dem. Jag har ett litet barn inom mig som jag måste krama om.