InBetweenMoments

Mor ringde och berättade att min far ringt. Hon förmedlar budskapet att han tycket det är så svårt att inte veta hur det är med mig.

 

Jag är inte här för att tycka synd om honom. Men däremot tänker jag på mitt bästa och det är inte att ha kontakt med min alkoholiserade far. Jag lever mitt liv och han får leva sitt liv. Att han sitter där och tycker synd om sig själv är inte mitt problem. Jag lägger tillbaks skammen där den hör hemma. Den ska inte bo i min kropp. Jag får andas ut den och stå fast vid det som är viktigt för mig. Jag sa tydligt och klart till min mor att mitt telefonnummer är hemligt och jag vill inte ha någon kontakt alls med min far.

 

Det är ok att säga nej. Det är ok att välja bort. Finns inget fel i att vara rädd om sig själv och om sitt liv. Det är inte fel att välja sig själv!

Jag väljer mig.

 

Må Gud också förlåta min far precis som jag önskar att Gud ska förlåta mig. Hoppas Gud trots allt sparat en plats i paradiset för honom.