faboloustinis.blogg.se

Jag vill verkligen skriva men jag vet inte riktigt hur eller var jag ska börja. Eller jag kanske vet men jag har så mycket som stoppar mig. Jag skyddar fortfarande någon som inte ska skyddas och jag jag tar fortfarande på mig skuld eller är rädd för att få mer skuld utifrån. Räcker det inte nu med att bära skuld? Det tycker till och med jag men det där lilla inre barnet som blev så skadat skäms fortfarande. Skammen finns där trots att den inte borde få någon plats eller näring. Det kan hända även nu som vuxen att jag tar andras skam. Det är alltstå någon annan vuxen som gör fel. Med huvudet så förstår mitt vuxna jag att det inte är min skuld men känslorna styr. Känslorna kan vi inte alltid styra över utan det tar bara tid att bearbeta och komma över. Det tar ibland bara lite tid att landa igen i det som är rätt både intellektuellt och känslomässigt.

 

Det är det här jag vill skriva om. Jag vill berätta. Inte bära längre. Jag tror och känner att mitt liv ska bli mer rikt om jag kan släppa på det jag bär. Jag vill leva mer fri än vad jag gör idag. Visst är det mitt liv mycket bättre än vad det varit. Visst är det skillnad från då till nu. På hur jag mådde då och nu. Det är skillnad på hur jag kan röra mig mer fritt nu än då. Men jag vill ha mer. Jag vill leva lite till.